Första stycket i detta inlägg skrevs under tiden sonen sov, resten efter att han vaknat och fått mat.
Just nu är jag för första gången själv med vår son. Theres är på något som kallas Zumba, afrikansk dans enligt en i pappagruppen. Vår son är nu en dryg månad gammal och jag kanske inte borde vara så bekymrad. Jag vet mycket väl hur man byter blöja, rapar honom och tröstar honom när han gråter. Men den senaste tiden har han varit grinigare och då är det bara en sak som hjälpt, bröst. Eftersom han inte är tillräckligt gammal för nappflaska (enligt mig) så är min enda räddning att kunna ge honom ersättning i kopp. Men hur mysigt är det? Bröst är så mycket mer än mat. Nu har han i alla fall vaknat och det är dags för mat!
Att mata via kopp var inte en lika stor hit som det var på sjukhuset. Det började med att han satt det första i halsen eftersom han gallskrek innan maten var klar. Sen gick det bra i ungefär 20min, 40ml senare var inte ersättning bra nog och han slutade inte skrika för än Theres kom hem och erbjöd bröstet. Han äter fortfarande en knapp timme efter att hon kommit hem. Hur kan man konkurrera med det? Det är bara att acceptera att mat kommer från mamman och ingenting annat.
Om du inte matat på kopp tidigare kommer här en liten beskrivning på hur man ska göra. Detta fick vi lära oss under sjukhusvistelsen av barnmorskorna.
- Häll upp cirka 50ml mjölkersättning i en flaska, värm i vattenbad till 37grader.
- Häll över en liten mängd i en mindre kopp.
- För koppen till barnets mun, se till att koppens kanter når båda mungiporna (ganska långt in alltså).
- Häll inte ersättningen i barnets mun i omgångar, utan låt barnet lapa mjölken från koppen.
- Håll koppen så att barnet själv kan bestämma takten.
När barnet ätit klart (det kan behövas mer, det märks) så är det viktigt att barnet rapas! Koppmatning gör att det sväljer mycket mer luft vilket behöver komma ut.
Hur gör ni? När anser du att det är dags att börja med nappflaska? Berätta i kommentarerna!
Senaste kommentarer